Då kom den dagen som alla föräldrar förmodligen fasar för, att sitt barn sätter i halsen ordentligt.Det hände på öppna förskolan, vi satt och åt lite mellis, äpple. William som aldrig är still när han äter klättrade upp och ner från stolen samtidigt som han åt och helt plötsligt börjar han hosta och jag märker att han satt i halsen. Jag som då har Jacob i knät har ju bara en hand fri så jag dunkar med den hårt i ryggen men det hjälper inte och William har vid det här laget panik och stampar med fötterna och viftar med armarna och jag förstår att han inte får någon luft.Får hjälp av två andra mammor som lyfter upp honom och vänder honom upp och ner samtidigt som dom dunkar honom i ryggen. Vid andra försöket får han äntligen upp bitarna som satt fast. William blev såklart rädd men efter en liten stund var han som vanligt igen och jag kunde svälja ner hjärtat igen.. Hua vad läskigt det var! Att se paniken i hans ögon. Ne det vill jag inte vara med om igen.Skönt att det gick bra och att det finns snälla människor som agerar och handlar snabbt. :)Puss, puss!!
Kategorier:
Kommentera inlägget här: